Hur kan man hjälpa varandra framåt i lärjungaskap?
Var går gränsen mellan att döma en annan person och sätta sig över eller att vägleda och gå bredvid? Och beror gränsen till viss del vilket förtroende den andra personen har för dig?
Hur kan ni rent praktiskt hjälpa varandra i cellgruppen att leva med mjuka hjärtan men samtidigt bry er om varandras liv och efterföljelse till Jesus?
Vem skulle du våga fråga om att vara din andliga vägledare? Eller vem skulle du våga fråga om att gå tillsammans och hjälpa varandra i lärjungaskap? Fundera enskilt och bolla i gruppen om ni vill. Våga fråga sen också!