Samtalsfrågor till “lärjungaskap – sakta ner”

Vad är det som gör att det är så mycket i livet ibland? Är det att vi har så mycket att göra på jobb och fritid? Eller är det att upplevelsen är att vi har det? Vad beror det i så fall på? Distraktionen, fragmenteringen, flödet av information och input? 

Guds kärlek har en annan hastighet sa Waldemar i predikan. Håller du med? Hur kan vi i så fall leva våra liv så vi hinner med att ta emot Guds kärlek och se människor och hinna med att ge Guds kärlek vidare? 

I Jesaja 30:15-16 så beskriver profeten folkets vilja att jämföra sig med egyptierna och rusa fram genom livet (flyga fram på hästar och rida på snabba springare) som en flykt som kommer drabba dem själva. De behöver stilla sig för att räddas och möta styrkan i Gud säger profeten. Vad finns det i vår tid och i våra liv av att jämföra oss och ständigt jaga efter ett intensivare liv? Flyr vi också? Waldemar nämnde “Hurry sickness” i predikan. Är det det som profeten varnar för? 

Har ni konkreta tips till varandra i cellgruppen för att kunna sakta ner ibland? 

Lästips:
Unhurrying – Practicing the Way – John Marc Comer