Glädje & frihet i att tjäna vs. Tvingande lydnadskultur med hårt arbete

Vad kan det innebära att tjäna varandra och vår värld så att vi får se mer av Guds rike? Kan ni ge praktiska personliga exempel?

Var går gränsen mellan att tjäna i glädje och när glädjen försvinner? Beror det på uppgiften? På omständigheterna? På ledare? Vad kan ta bort glädjen i dig att tjäna? Vad kan ta bort friheten?  

Har ni kreativa förslag på hur vi som församling kan vara med och tjäna människor som är på flykt inom Ukraina? I omkringliggande länder? I Skövde så småningom?  Maila gärna era bästa förslag till pastor Walle eller fl@skogsrokyrkan.se